Ville ha en tjej, fick pojkar: Hur en mamma hanterade könsbesvikelse
Hennes namn skulle bli Grace. Hon hade läst Pippi Longstocking och Little House på prärien. Hon skulle älska skolan. Hon skulle hålla min hand på promenader, och jag skulle borsta hennes hår på natten. Vi skulle vara nära.
Men när jag äntligen gift sig i mitt sena 30-tal och hade en bebis, var det inte Grace.
“Vad ska jag göra med en pojke?” Jag kommer ihåg att fråga min man.
När jag blev gravid för andra gången var jag säker på att det skulle vara den tjej jag alltid ville ha.
“Är detta ett misstag?” Jag frågade kvinnan som berättade att barnet var en annan pojke. Jag var upprörd. Jag hade inget intresse för bilar eller buggar eller robotar. Jag hade varit så säker på att jag hade en tjej.
Tjejer kändes som min gräs. Jag växte upp med fyra systrar och bara en bror. Jag hade gått igenom min första BHs plågsamhet, smärtan att förlora min bästa vän när hon gick till en ny skola, förvirringen av dating. Jag trodde att jag kunde vidarebefordra den svåra vunna kunskapen, tillsammans med min ballerina smyckeskrin med den rosa corduroyfodret.
I själva verket har jag dock inte funderat mycket om det efter att det var svårt att söka mina sönters omskäringar eller bli dös av en överraskningsfountain av urin under blöjförändringar. Det var inte dags att.
Nu när Sam är 5, och Oliver är 3, gör vi samma saker som jag skulle ha gjort med en tjej. Vi spelar göm-och-sök, gå till lekplatsen, dansa runt till Elvis Presley-musik och snuggla upp för att läsa böcker. Och varje dag går jag in i de ögonblick som får mig i magen: Sammy gråter när jag försöker förklara varför han och jag inte kommer att gifta sig när han växer upp. Oliver cradling mitt ansikte och säger, “Jag älskar dig, mamma.”
Jag tvivlar nu på att jag skulle ha varit en bättre mor till Grace, eller att mitt liv skulle ha varit mer komplett med henne.
Så vad var det jag längtade efter? Varför hoppas någon förälder för ett kön eller det andra? En nyligen undersökt MOMS Moms undersökning fann att en av tio mammor har önskat att deras barn var det motsatta könet – och 60 procent av dessa mammor hade söner.
För mig åtminstone var en del av det förmodligen fantasi, en idé från Hallmark och filmer om mamma och dötters magiska band. Kanske var Grace en annan version av mig, en utan misstagen. Eller kanske trodde jag att med Grace skulle jag ha den intima tiden som vi alla begär med våra mammor.
Som en liten tjej kommer jag ihåg att lyssna på telefonen i vårt upptagna hus. Jag visste att om min mamma svarade på det kunde hon sluta sitta ner en stund och jag kunde ta den chansen att lägga mitt huvud i knäet. Då kan hon kamma mitt hår med fingrarna.
Den andra natten kunde Sam inte sova. Han sa att hans ögon inte skulle stänga. Han sa att han behövde ett mellanmål. Jag kunde berätta allt han verkligen ville ha var att vara med mig. När vi gick till köket höll jag handen och han gjorde en liten hoppa över. Jag visste bara hur han kände.
Läs mer uppsatser från idag Moms:
Morsdotterhårskrig kan vara en förvirrad röra
Vad ska man göra när mobbningen är … du
Pappas syn: Varför har min fru sittande fobi?
Diana K. Sugg är en Pulitzer-prisvinnande journalist som har täckt medicin, brott och andra problem för tidningar runt om i landet. Hon är nu en frilansskribent i Baltimore som lyfter två unga söner.
Adriel
26.04.2023 @ 19:56
Swedish: Det här är en gripande berättelse om en förälders längtan efter ett specifikt kön för sitt barn. Författaren hade drömt om en dotter som hon kunde dela sina erfarenheter med, men när hon fick två söner insåg hon att hon älskade dem lika mycket och att de gjorde henne lika lycklig som en dotter skulle ha gjort. Det är viktigt att vi som föräldrar inte fastnar i könsspecifika förväntningar på våra barn, utan istället fokuserar på att ge dem kärlek och stöd oavsett kön. Det är också viktigt att vi som samhälle arbetar för att bryta ner könsstereotyper och ge alla barn möjlighet att utforska sina intressen och passioner oavsett kön.
David
26.04.2023 @ 19:56
Swedish: Det här är en gripande berättelse om en förälders längtan efter ett specifikt kön för sitt barn. Författaren hade drömt om en dotter som hon kunde dela sina erfarenheter med, men när hon fick två söner insåg hon att hon älskade dem lika mycket och att de gjorde henne lika lycklig som en dotter skulle ha gjort. Det är viktigt att vi som föräldrar inte fastnar i könsspecifika förväntningar på våra barn, utan istället fokuserar på att ge dem kärlek och stöd oavsett kön. Det är också viktigt att vi som samhälle arbetar för att bryta ner könsstereotyper och ge alla barn möjlighet att utforska sina intressen och passioner oavsett kön.